Vet ni vad jag sysslar med just nu? Jag pluggar sten. Gravsten. Nästa vecka är det dags för förvaltningskurs-dagar igen och tills dess ska jag ha lämnat in en hemuppgift om sten. Gravsten alltså. Tio gravstenar ska jag skriva om.

Jag kan ju avslöja att jag aldrig trott att jag skulle sitta och titta på hemsidor för gravstenar vid 28 år ålder, för att lista ut vilka bergarter man använder till sina gravstenar. Det går nämligen mode även i gravstenar. I allra högsta grad.
Därför åkte jag med Martin till en kyrkogård i helgen, för att ta bilder på tio olika gravstenar.
Här har vi till exempel en bautastens-typ av gravsten. Vanlig från år 1880 till 1930-talet. Då fick vanligt folk också råd med riktig gravsten i, sten. Folk med mycket pengar var då tvungna att visa att de minsann hade råd med ännu större stenar. Den här stenen har också en hängande björk och två taxus som prydnad.

Har nog aldrig lagt märke till dessa gravstenar som ser ut som trästammar -har ni?
Tydligen är trästammar typiska den naturromantiska eran under sent 1800-tal fram till år 1920. Den avbrutna stammen står för det avbrutna livet. En väldigt fin sort av gravsten tycker jag. Att inte den typen av stenar kommer tillbaka!

Jag tänker att folk förr la mer tid och pengar på saker och ting. Inte kan väl en gravsten ha varit billigare för hundra år sedan? Då la man ner mycket pengar i en gravsten. Idag kostar en helt slät sten med endast text, runt tiotusen. Men visst, antagligen var det människor med gott om pengar som köpte gravsten förr.
Visste ni att gravstenar från förverkade gravplatser, oftast hamnar i stenkrossen för att bli makadam? Fyllning i vägarbeten alltså. För att man hellre vill kränga nya stenar, än att slipa om och återanvända gamla.














I helgen mellan elva och fyra varje dag, har Martin och jag tagit i hand med trettio andra personer. Vi har alla nämligen försökt lära oss dansa Lindy Hop. Jag kan meddela att det helt klart är en svettig dans. Svår och svettig -men väldigt kul!


