Har inte berättat hur det är i skolan ännu. Kom jag på.

Det är mycket. Särskilt blommor. Är det mycket av.

Närmare bestämt fyrtio familjer med tenta. Imorgon.

Hydrangea macrophylla (Thunb.) Ser.

It struck me that I haven’t told you about school. And me studies.

Flowers there is. A lot. Of flowers. Exam on the whole lot tomorrow.

Jag fick min första dagbok 1992. En klassisk dagbok med hänglås. Då var jag nio år gammal. Sen dess har jag skrivit. Sporadiskt. Ibland med hela halvårs uppehåll. Men jag har skrivit.

Idag öppnade jag en av böckerna från när jag var sjutton år gammal.

Fastnade. Omtumlat.

Och när jag äntligen lagt ifrån mig den kunde jag inte låta bli att skämmas lite. Över mig själv. Ändå är det hela åtta år sedan jag skrev allt det där. Men jag skämdes. Över hur jag var. Hur andra var. Hur allt var. Ens minne har den egenskapen att göra dåtiden mycket… finare i kanten. Att det var på ett visst sätt. Jo, dagboksanteckningar är ofta helt ocensurerade, helt utan skrupler som annars finns i verkligheten. Men.
Verkligheten slog på ett insiktsfullt sätt när jag läste mina egna nerplitade tankar om sig själv och andra, just där och då. Plötsligt blev här och nu ganska påtagligt. Saker jag trott lämnat bakom mig. Som jag insåg att jag inte alls gjort. Och saker jag definitivt lämnat efter mig. Som jag inte tänkt på.

Funderingar om jag kommer att skämmas över mig själv -återigen -om åtta år, kom över mig. Det kändes som om jag var pinsam redan nu. Jag som fått för mig så mycket. Liksom. Var tvungen att gå och titta mig själv i spegeln för att titta in mig. Titta på den där människan som jag precis läst om. Hur den ser ut. Och fatta att det också är jag. Och inse att om något, är jag tacksam för människan jag delar mitt liv med, idag.

På Poeter.se skriver papillon denna haiku;

Oetisk önskan

En stor vargskinnspäls
vore etiskt förkastligt -
men för jävla skönt!!

…Behind the forest was a gorgeous beach!

But what’s that lying over there?

Probably one of the most depicted things on the beach -a wooden ship.

The ship was a schoner -Swiks -that run aground here in a snowstorm 1926. Because of the snow the captain lost orientation.

Once upon a time the whole island Öland was covered by woodlands.
Now few parts of the woodlands are left. One of the older parts of forests that is left is called the Troll-forest. It’s a nature reserve and consists of both pine trees,  deciduous forest with oaks, meadows and parts with bushes, bracken and fern.

…And quite amazing to walk in. I have never been in a forests with more different types of plants and trees as here.

Martin disappears

-Counting Swedish forests that is.

Oaks, some over 100 years old.

Ancient remains, a tumulus.

We walked through a meadow close to the shore, where the grass was so soft we could go barefoot.

And continued into to forest again for to see the northernmost cape and the windswept pine trees.

A scattered stonewall. The only remains from the time when the forest was used as the  king’s hunting area.

Martin is there somewhere.

But… whats behind the trees?

…to be continued.

Hittade ett väldigt snyggt skivfodral idag.

Och ja, sådant är också viktigt. Bland mycket annat viktigt här i världen.

Lyssna här http://www.youtube.com/watch?v=nXuSV527aw0

Det finns mycket att se och göra på Öland. Förutom att surfa.

Dessutom finns där rätt många olika ställen där man kan äta.

Som här till exempel.

Första intrycket är att Källa glassgård är en liten bondgård som tillverkar sin egen glass. Lagom pittoreskt och genuint sådär med egna råvaror och så vidare.

Så är inte fallet. Här har man tänkt mer på det lättsamma sommarglada turistsverige än att göra en landsbygd levande. Tror jag.  Å andra sidan finns det rätt många små gårdar på Öland som gör sin egen ost, korv, bereder skinn och drejjar krukor. Så måste man kanske hitta en ny nisch. Jag har hört att stället gjort succé.

Men sluta pladdra nu, vad har de på menyn?

Vi läser längre ner.

Victoria & Daniel – Skördefesten. ?

Victoria & Daniel. Självklart. En glass för två.

Så vad ska man då själv välja -av de sjutton olika kompositionerna? Kanske snegla på vad andra har valt?

…måste vara ett vinnande koncept -glass serverad i pokal.

Nej inte en sån. Det blev en

-Långe Jan. Mjukglass med lakritssås underst och Lakrits- och citronglass över. Med strössel, lakritssnurra och papegoja på pinne. Yes.

…och en Jordgubbsdröm med jordgubbs- och vaniljglass invid mjukglassen, allt toppat med jordgubbssås, strössel, jordgubbar, maräng, vindsnurra. Och rån.

Ur högtalarna strömmade Håkan Hellström ”Känn ingen sorg…” blandat med Evert Taubes ”Änglamark”.

Vi insåg att vi nog inte riktigt tillhör de lättsamma glada sommarturisterna, och hade svårt att inte jämföra jordgubbsglassen med Haägen Dazs ej-uppfluffade-osötade-med få ingredienser-jordgubbsglass.

Visst jag har kanske redan för många (enligt särbo) och jag har dessutom gått och blivit fattig student.
Men det är svårt att låta bli att handla när Angela Gotborn rear ut sitt sortiment.

Though Martin came back home for about two weeks now, I still want to show you the slide show of pictures he took while he was working in Thailand.

Quite far away from sunny beaches and orchids:

Varopakorn