Något som är svårt när man reser såhär, är att vara kontinuerlig i sitt bloggskrivande. Det kostar pengar och det är svårt att få tiden att räcka till att sitta vid en dator -särskilt när vår tid börjar bli knapp. Om cirka två veckor måste vi vara i Sydney för att hinna sälja bilen innan jul. Ingen köper väl en bil på julafton. För tjugo dagar sedan skrev jag mitt förra inlägg. Tiden har gått fruktansvärt fort. Australien är ett föränderligt land. Vi lämnade ett soligt, hett, brunt och torrt Townsville och åkte 30 mil uppåt mot Tully. Öppnade bildörren och steg in i en vägg av fuktig luft spetsad med stora välmående insekter och mygg -i horder. Illgrönt överallt och det växer så det knakar.

Tully innehar rekordet i Australien av mest regn på ett år, närmare bestämt 7,9 meter. Inte konstigt att de har Riverafting här; det finns gott om vatten.
I fem timmar längs med en 12 kilometer lång sträcka där folk faktiskt har dött när de försökt simma medströms, paddlade vi runt i en orange gummibåt. Och man förstår varför det är farligt de gånger vi fick hoppa i och flyta medströms med fötterna i vädret -här är ordentligt strömt och det går fort. Plötsligt passade hjälmen och den gula flytvästen rätt bra.

Tala om adrenalinkickar att sitta på kanten på en rank liten gummibåt och paddla för livet och se flotten före bara försvinna nedför ett vattenfall fullt med stenar runtomkring.
-Instruktören vrålar ”NER i båten!” och alla tränger ner sig i sittbrunnen och håller i sig för allt vi är värda. Eller hoppa från en fyra meter hög klippa rätt ner i forsen.

När vi ändå var i ”närheten” åkte vi upp till Cairns och Daintree National Park för att få vandra i en riktig regnskog. Efter alla varningsskyltar om krokodiler häruppe, tog vi också chansen att få se några på riktigt, på tryggt avstånd…

…I en turistbåt med ’90 % return rate’ ‘simply the best’. Och med en riktig räv till guide; ”The only thing a cow fears more than a crocodile is Ronald Mc Donald” ”-You know, its a bit tough being a tourist. First you fall from the boat, get bitten by a crocodile, rescue yourself up in a tree, get blind of the sap of the tree, bitten by a treesnake, fall into the water and get run over by a tourist boat –W e l c o m e  to Queensland -and have a nice day!”.

Väl uppe i Daintree Park bestämde vi oss för att ge oss på en riktig skogspromenad längs med en nästintill osynlig stig, endast snitslad med orange snöre rätt in i fuktighetens land. Jag har aldrig svettats så mycket i hela mitt liv.

Vi hade hoppats på att få se den utrotningshotade Cassowaryn, men stötte bara på efterlämningar.

Vi insåg också att det är fler än krokodiler som vill äta upp en i detta landet.

Blodigel

Det känns som om att djurlivet här mer söker upp en snarare än tvärtom. –Efter ett besök vid Australiens längsta vattenfall Wallaman falls, 268 meter högt, och en ansträngande klättring ner till botten, var vi tvungna att köra tillbaka till civilisationen i mörkret (vår melodi är att alltid vara ute lite försent) då en enorm vildgris springer över vägen.

Martin till vänster

Vi försökte också få några foton på de enorma paddor som satt i hundratals längs med vägen.

Nästa stopp på vår väg neråt mot Townsville var också ett vattenfall –ett man skulle kunna bada i -Little Crystal Creek. Det visar sig att det var ett jättemysig ställe med flera forsar och vattenfall och naturliga pooler att bada i.

-Det är ju såhär det ska vara! Ser krabbor och fiskar på botten. Vi är helt ensamma. Men tyvärr kan man inte få allting –fullt av bromsar och vattnet var rätt kallt. Så landade vi i soliga Townsville igen. Tre timmars bilfärd norrut –i Cairns- drar en tyfon förbi. Vi, sitter på stranden i Townsville och grämer oss över att vi inte kan bada.

Så åker ner mot Airlie Beach där vi bokat vår höjdpunkt på resan hittills – tre dagars segling inklusive snorkling och dykning ute vid det yttre Barriärrevet och de 74 öarna som utgör Whitsundays Islands. Tre dagar då vi slipper köra bil, bädda sängen, plocka i och ur packning, diska och laga mat. Jag gör mina första dyk med tuber -Martin helt överlycklig över att ha klappat en sköldpadda, vi ser haj, clownfiskar, sjögurkor, mer fiskar, den ena korallen efter den andra, äter god mat, solar, besöker Whitehaven Beach –känd för sin vita sand bestående av kisel… ja, bilder säger mer än ord:

Jag och fisk

Väl tillbaka på land, seglar jag fortfarande när jag ska somna på kvällen. Vi åker vidare inåt landet –mot Eungella National Park. På vår att-se lista står nämligen Näbbdjuret Platypus, på tur.

Vad vi förstått så äter hela nationen Australien köttpaj lika ofta som vi äter köttbullar. Och på väg upp till Eungella ska Queenslands bästa pajer finnas. Hittills har vi helt lyckats undvika alla dessa pajer som till och med säljs som varmkorv säljs på bensinmackarna hemma i Sverige. Det har faktiskt varit ganska lätt val att avstå –och besvikelsen är rätt stor när vi väl får in varsin pie with the lot –peas, chips and gravy.

Smakar som det ser ut. Men till skillnad mot vår misslyckade Cassowary expedition, ser vi Platypus direkt när vi kommer upp till Eungella och Broken River. Minns ett kassettband -Dot och kängurun- som jag lyssnade på när jag var liten, och att se Näbbdjuret i verkligheten är grymt! Men så små de är! Bara cirka 40 cm långa, och att få en bra bild var svårt.

Världens åskväder drar förbi på natten – inte så konstigt när nationalparken ligger på en bergskedja –molnen fastnar här. Dagen efter inser vi att vår bil läcker in när det regnar, jag får stanna bilen för att det regnar så mycket och vi ställer plastburkar i baksätet. Gratisdusch på bilmack sedan.

För att ta en sista titt på Stora Barriärrevet -det slutar vid Bundaberg -stannar vi i Agnes Water och 1770. Ja, staden heter så. Kapten Cooks fel att den heter 1770. Där tar vi i alla fall en turistig dagstur ut till Lady Musgrave Island for att förhoppningsvis få se sköldpadda och manta. Det sistnämnda ser vi bara på håll, men två stora vattensköldpaddor åker vi förbi och jag ser en stor, två meter lång svart och gulprickig muräna som simmar under mig när jag snorklar. Vi klappar några sjögurkor.

Delfiner hoppar framför båten

Lady Musgrave

Så slutar Barriärrevet och surfingstränderna tar över. Men innan någon surfing, tar Martin och jag en doftande guidad tur på Bundeberg Rum destilleri med ett obligatorisk smakprov efteråt i den intilliggande baren.

I Austrailen är Bundaberg Rum världskänt, men faktum är att de exporterar endast fyra procent. Tre procent till Nya Zeeland och en procent till England. Så pappa –hur skulle det vara med en flaska Bundaberg Destillers no3 som ska likna whisky i smaken? Kan tillägga att mitt första alkotest någonsin fick jag göra när polisen stoppade mig samma kväll. Då var vipå väg tillbaka från stranden Mon Repos –den strand i södra Oceanien där flest vattensköldpaddor kommer för att lägga sin ägg. Mon Repos stängs av för människor under äggläggningsperioden och för $8 kan man få följa med en ranger ner till stranden efter solen gått ner och se när sköldpaddshonorna lägger sina ägg i en grävd grop, krafsar sand över och sen hasar ner till vattnet igen.

Har man någonsin önskat befinna sig i en av David Attenboroughs naturfilmer så ska man definitivt åka hit. Garanterat en säregen vildmarks-upplevelse. Och nej, jag blev inte av med körkortet. Nästa del på att-se listan är att på söndag ta oss ner till Brisbane och se den turnerande Andy Warhol utställningen som öppnar då, för att sedan köra ner till Sydney på högst en vecka.

Annonser