http://rostsverige.blogs.se/ Två killar från Stockholm dokumenterar övergivna platser i Sverige. Gamla fabriker och ödehus. Och de tar alltid tåget till dit de ska. Läser alltid på om platserna i förväg. Om deras historia. Om deras tid och fall. Ofta är det fabriker byggda under 30 40-talen och övergivna lägenhetshus från miljonprojekten under 60 -70 talet. Som nu står tomma på grund av utflyttningen till större städer och där kommunen bråkar om vem som ska betala för rivningen.

Utomlands har man lättare för att upptäcka dessa nedlagda, fallfärdiga fabriker eller öde lägenhetskomplex. Här hemma tror man att de inte finns. Kanske är man för hemmavan för att lägga märke till dem, i tron att det svenska samhället tar hand om allt och inte bara överger. Självklart är det inte så. Ibland på jobbet har jag ett objekt -en fabrik, som för länge sedan är övergiven och att gå där är alltid lite förundrande. Allt finns kvar, gamla arbetsrockar, verktyg, papper om anmälan till facket eller gamla handgjorda ritningar, alldelens dammiga och med gamla fingeravtryck, vykort på väggarna från folk på semester som skickat varma hälsningar till de stackare som suttit kvar på jobbet, blandat med urklippta strippar från Dilbert eller The Far Side. Och man vet att för bara trettio år sedan var detta ett fullt fungerande företag där mer än hundra personer jobbade, varje dag. Gjorde för evigt golvet slitet in till matsalen. Nu växer ogräset högt på stängslet och gräs i gallret i trapporna. Parkeringen gapar tom. Ställen gjorda för många människor blir otroligt ödsliga utan dem.

Annonser