Ibland när jag jobbar står jag på ryska konsulatets avdelning för visumansökningar här i Göteborg. Det är minst sagt fascinerande att stå där och se över folks tappra försök till att skaffa en ryskt visum. Det är inte så lätt kan jag lova, till exempel så är Ryssland det enda land där du måste kunna uppvisa en reseförsäkring som täcker din resa när du ansöker om ett visum. Och det är hårda bud som gäller, inga faxade papper mottages, inga betalningar kan göras på konsulatet utan måste ske via ett inbetalningskort på banken snett över gatan. Som inte tar kort. Man får då ställa sig i kön till bankomaten och ta ut kontanter. Som tar en avgift för andra kort än bankens egna kort. Vidare är det väl 40 kronor i administrationskostnad för en inbetalningsavi nuförtiden?
Då ska det tilläggas att de flesta redan köat på konsulatet i cirka trettio minuter eller mer innan de får hjälp. Tillsammans med tio andra. Med andra ord kan det bli en hel del skiftande reaktioner från folk beroende på hur väl förberedda de är, eller hur mycket tid de beräknat att hela besöket ska ta. Eller hur mycket felaktiga papper de har med sig…eller hur långt de har åkt för att infinna sig under de två timmar per dag konsultatet har öppet. Man förstår varför de vill ha vakt i det lilla utrymmet på 5×2 meter framför luckan.

”Behöver man verkligen en försäkring?” Mannen har kommit till konsultatet med endast sitt pass och sedan suttit i soffan och fyllt i sin ansökan. Nu har han lyssnat på några andra som pratat om försäkringspapper. Och börjat ana oråd. Vakten svarar vänligt och informativt att ”Ja, men det fungerar inte med det försäkringsbrev du får hem i brevlådan en gång per år, utan måste vara ett original dokument som gäller specifikt under den tiden du tänker vistas i Ryssland. Helst underskrivet från någon på försäkringsbolaget också”
”Jaha… är det något annat man behöver mer än det då?”
Jag börjar rabbla ”Ett pass utan det minsta skråma eller med trasig kant och inte för gammalt eller med för få tomma blad… foto, ansökningshandlingar, inbjudan från Ryssland, bevis på att-”

”Det är kanske inte ens lönt att jag lämnar in ansökan idag… Inbjudan!? Va! Behövs en sån!?”
”Ja, i original, med stämpel-”
”Men jag ska ju bara på en fotbollsmatch!!!”

Ja, vad säger man. Det inte jag säger får han ändå höra av en resolut röst på bruten engelska bakom den tjocka glasrutan sedan. Jag bad honom återkomma. Och lycka till.

Annonser