Min alfakassa -där jag för övrigt betalar 300 kronor medlemsavgift varje månad -har räknat ut att jag på tre månader fick jobba max femton timmar per vecka för att få pengar från dem.

Tyvärr lyckades jag ju då jobba mer än dessa femton nästan varenda vecka. Till exempel jobbade jag 22 timmar vecka åtta. Inga pengar. Vecka tio -30 timmar. Inga pengar. Vecka tio trettioentimmar. -Verkligen inga pengar!
Vecka sju -10 timmar. Ojsan här var det ju visst färre än femton timmar. Då drar vi dessa i karens. Inga pengar. Vecka sex då? Då jag jobbade ingenting, noll, timmar. Jo, karens där också. Inga pengar.

Så kommer det -vecka nio. Undantaget. 435 kronor för tretton timmars jobb.

Under ett år betalar jag cirka 3000 kronor till Alfakassan. Jag betalade i förskott när jag åkte till Australien.
På två månader i början av året jobbade jag sammalagt i sex dagar. Tre dagar varje månad. Alfakassan tyckte jag var berättigad till 436 kronor för det.

Ibland undrar jag hur de tusentals människor i Sverige som inte har något jobb, gör. Hur klarar de sig? Hur gör ni? Jag gjorde inte det i två månader innan jobben trillade in igen. Hur gör ni med känslan av vanmakt? Att sitta där och vilja, men inte kunna? Att inte kunna köpa en glass en fin solig dag för ni har inte råd. Att låna pengar av sin pojkvän för att pengarna inte räcker till mat?

Jag lyckades inte med att ta slut på mina 75 dagar ersättningsdagar som man som deltidsarbetande har att klara sig med sen fjärde april i alla fall.