En mormor till en vän sade en gång, att ju mer sällan man hör av en långväga vän -desto bättre mår vännen.
Även fast man just då undrar varför vännen inte hör av sig, om det beror på att hon/han inte orkar eller att det har hänt något.

Fast den enkla anledningen är att man har så mycket att göra att man inte hinner höra av sig.

Om ni undrar vart jag tagit vägen, så är det för att just nu, är det mycket.

Som att jag till slut bestämt mig för att åka med Ostindiefararen Götheborg. Men också att jag förgäves försökte få mitt företag att sponsra mig. Pengamässigt var det ett jobbigt val, men nu åker jag den 20 juni.

Eller skolavslutning med ett föredrag om Trätjära.

____________________________

A friend once said to me that her grandmother had told her that, when it comes to keep in touch with a friend far away, you should’nt count long time in between hearing from eachother as a bad sign but a good one. While you think of all the bad things that could have happend to your friend, the truth is that your friend is more busy with life.

So. I’ve been quite busy for some weeks. With this for example:

An essay about Pine Tar and a study visit att Claessons Trätjära.

And so I finally decided to go sailing with the boat Götheborg. Moneywise a hard decision. But, now I’m signing on the 20th of June.

Annonser