Det där med distansförhållanden är inte lätt. Inte att bo på två ställen heller. Nu har jag gjort båda i ett halvår och måste kanske snart försöka se…. ja. Se. Och inse. Att jag till stor del började plugga för att få träffa mer folk.  En annan stor del var att få använda huvudet. Få ett sammanhang likaså. Men att allt är svårt att få ihop när man står med ett ben i varsin landsdel. Att åka ifrån början till vänskapsrelationer och till kärleksrelationen har sitt pris.

Inte bara att jag endast får träffa den jag tycker bäst om på helgerna, och att man missar sina vänner under den tiden, men också att jag har jäkligt svårt att mentalt skifta snabbt mellan helg/pojkvän och vardag/plugg. Just nu känns det mest som att jag har vardag utan vare sig plugg eller pojkvän. Kanske inte så bra.
Jag vet vad jag prioriterar och jag borde ta mig i kragen.

Annonser