Innan jag satte mig ner och skrev det här inlägget funderade jag lite på vad jag skulle skriva. För självklart måste jag skriva ett inlägg om sommarens resa till Öland. Det hade jag ju hintat om. Men får man verkligen skriva att semestern blev en besvikelse?

Att de få dagar som hade solsken, lyckades vi hålla oss inomhus eller i bilen?

Det regnade ofta. Vi satt i bilen och tittade på det.

Att det var rätt kallt. Jag som köpt nytt linne.

Att det blåste en dag av sju. Och den dagen var vi så trötta att vi inte orkade annat än att ligga i gräset och lyssna på vinden, allraminst surfa i den?

Att man känner sig som en typisk modern människa av årgång 2000-tal, en sån som ska hinna med allt under kort tid, det ska dessutom vara precis så som man har tänkt sig. Som sen blir besviken över att allt regnade bort? Ska man våga erkänna det?

Okej, vi hann köpa Sveriges bästa korv på Rosas Handel.

Tittat på stenar som varit omtyckta redan på stenåldern.

Och på en vacker solnedgång. Att himlen faktiskt ser ut såhär. Ibland.

Vi har tittat på små hus också. Eller, mest jag, har tittat på små hus.

Och enar. Jag gillar enar.

Vissa. Tittar på fåglar istället.

Får, är lättare att artbestämma för de ej så insatta i fågelvärlden.

Ölandsfår.

Och kan man inte surfa, ja då får man väl fika istället. Ekologiskt till och med.

Men nog regnade det allt.

Det hade kanske inte gjort något, om det blåst samtidigt. Men icke.

Vi såg alvaret i vitögat.

Och åkte hem.

Nog är det så, att essensen av vårt Ölandsbesök sammanfattas bra i den här bilden.
Äta lyxig glass med filt om benen.

Ja vi blev rätt besvikna på vädret och vår egen tajming, men det var lugnt och skönt. Och mycket glass.

Annonser