Skola skola och… skola

Det är mycket skola just nu. Vi har en väldigt engagerad lärare, både på gott och ont. Hon har kommit på den briljanta idén att vi är tvungna att använda all den information vi har fått under vår utbildning -i pågående kurs. Alltså det som vi studenter har tentat av, glömt och grävt djupt ner i någon mörk avkrok i hjärnan.

Hon sätter verkligen dit oss nu. Hur var det med nitirifikationsprocessen? Vad händer med joner och markpartiklar i marken när man gödslar? Vad är egentligen kvalité på frukt och grönsaker? Vilket biobränsle har högst energieffektivitet? Hur tar man kontroll över odlingssäkerheten på jordgubbar i bädd-odling? Kan vi vilka material och klimatdatorer som finns i ett växthus?

För att bevisa att vi faktiskt har lärt oss någonting ska bland annat ett grupparbete göras: över ett realistiskt fiktivt företag med odlingsbeskrivningar. Plötsligt var man tvungen att ringa sig ut i arbetslivet också. För att fråga -hur gör dom? Om vårt fiktiva företag skall producera detta -vem vill köpa? När vill de köpa? Hur ser marken ut där vi ska odla? Passar det för vår kultur? Väder?

Man kanske till och med var tvungen att fixa ett eget studiebesök för att få någon uppfattning om allt det där. Prata med inköparen -vad vill de ha av oss? Och hur ser plantorna ut på riktigt?

Så det är såhär barrot ser ut. På riktigt.

Som… skräp! Packad i påse på pall.

Alla fritidsodlare: såhär ser en del av era perenner ut innan de krukas och säljs på garden centret. Kommer med lastbil från Holland eller Tyskland. Frågan är om inte själva moderplantan kan befinna sig i Afrika nånstans -mellanlanda i Tyskland -för att sedan hamna hos en svensk perennodlare.

Ungefär här fick min företagskamrat Jenny och jag en liten chock. Ojdå! Vi som tänkt odla moderplants-irisar på kruka. Här visas en barrotsdelning! Hur stor är inte moderplantan då…!