Inte långt från stationen låg en klippa som för några år sedan sprängdes av frosten.

Vi gick och tittade. (stenlagret är en uttorkad fors)

Regnet -eller molnen -föll som vanligt.

Jag vet att allt ser ungefär… grått ut, men på bilden ovan syns klippan bortom vattnet.

Men först var vi ju tvungna att gå över det här.

Framme!

Nu skulle man såklart ha varit geolog, för stenen var rätt så fantastiskt här. Särskilt när det regnat på den framträdde färgerna bättre.

Det skall finnas en bergart som heter Granatglimmerskiffer här i Abisko, och i stenen satt den faktiskt fast små svarta femkantiga ”granater”. Fullt av dem. Besynnerligt.

Antagligen består berget mest av någon slags skiffer, eftersom det sprängdes så lätt av isen. Det röda i stenen skulle lika gärna kunna vara någon slags alg och inte stenen i sig.

Det var den utflykten vi gjorde den dagen. Efter våffelvandringen var vi inte så sugna på att gå så långt…
Nu är det faktiskt bara två inlägg kvar om vår fjällresa. Som nästan tagit heeela sommaren att blogga om! Jag har faktikst gjort annat också, vänta ska ni få se.

_____________________________________

A cliff no far from the research station was splintered by the ice and frost some years ago. Of course we had to take a look.
The rain falling as always.

As we reached the cliff it turned out to be quite fantastic. Wet by the rain it’s different colour turned out more intense and you could clearly see the small pentagon-shaped garnets covered in the stone -peculiar!
After the five-hour vafflehike this small hike was the only one we did that day.

It has taken me almost the complete summer to blog about this -and two more post to go -but I have done other things too, don’t disbelieve me!

 

Annonser