Etiketter

, , , , , ,

Dag 5.
Dags att möta upp syster igen och ta tunnelbanan -som heter MTR här -till station Diamantberget. Väl där var Henny hungrig igen. En smörgås under palmen blev det.

Eller palm och palm, det var nog inga palmer med tanke på deras blommor …


Tydligen fick man inte äta heller. Nånting. Där. Över huvud taget. Vakten var mycket bestämd.

Vi var ju nämligen precis vid entrén till en väldigt fin park. Nan Lian (gå in på hemsidan, den är väldigt trevlig).

Har aldrig i hela mitt liv sett en sådan välansad park som Nan Lian. Inte konstigt smörgåssmulor kan förstöra intrycket.

Det var så välansat att stenarna var lagda åt samma håll vid dammkanten.

Parken är inte äldre än sex år, men träden, buskarna, gräset, stenarna allt är klippt och format så att det ska se gammalt ut. Rätt så typisk grej för Asien. Bonsaiträd är ett bra exempel på det.

Hela parken är i klassisk stil och ska efterlikna en park från Tang-dynastin (år 618 till 907). Orginal-parken Jiangshouju är den enda park som är kvar från Tang dynastin och denna park är kopierad från den. Husen i parken ska vara byggda med gamla metoder liknande våra timrade hus. Det vill säga med knutar utan skruv och spik.

Hela parken hade inbyggda högtalare gömda bland stenar och gräs, som spelade pling-plong musik för att störa ut bullret fram trafiken. Parken ligger liksom mitt inne i storstan.

Men det var otroligt vackert.

Mitt i parken fanns det ett tehus och en restaurang med vegetarisk mat. Restaurangen låg bakom ett vattenfall.

I tehuset Song Cha Xie kunde man betala för en teceremoni. Hundra kronor per person. För att dricka lite te. Jag var den enda som ville betala.
Man fick egentligen inte fotografera därinne, så jag vågade bara ta en bild. Det fanns en kokplatta, vattenkran till kannan och en liten diskho, inbyggt i bordet. Under en träplatta var det full med knappar där kvinnan som serverade, tryckte på en knapp med rätt koktemperatur på vattnet i kannan, till den tesort jag hade valt.

När vattnet var lagom varmt, hälldes det varmt vatten i alla porslinskärl på bordet. I den lilla kannan, den lilla snipan och den lilla tekoppen. När allt var uppvärmt hälldes vattnet bort och nytt vatten från metallkannan hälldes på tebladen i porslinskannan. Jag hade valt ett grönt te som inte skulle vara starkt.

Så fort jag ville ha hjälp kunde jag trycka på träknappen på bordet så ringde det i en liten klocka långt borta och servitrisen kom hasandes på svarta tygtofflor som alla var tvungna att ha på sig. När teet dragit lite hälldes vattnet bort, ner mellan hålen och nytt vatten fylldes på och teet fick dra igen. Så hälldes vattnet upp i snipan som jag till slut använde för att fylla på min pyttekopp! Ja ni hör själva vilken procedur för några blad i vatten!

Teet som jag drack var speciellt ekologiskt te som tydligen är ovanligt att få tag i i Kina. Tebuskarna hade dessutom växt på en speciellt berg nära staden Wuyi Shan. Där produceras högkvalitativt te. Förutom det så  finns det två te-experter i Nan Lian-parken som kan det här med att lagra te. De tesorter man kunde välja i tehuset hade lagrats på traditionellt vis i flera flera år. Sådant te går nog inte ens att få tag i hemma. Det tog mig en timme att drick fyra pyttekoppar te. Utan mjölk dessutom! Och det var gott!

Kopplat ihop med parken finns också ett buddistiskt nunnekloster. Chi Lin. 33 000 kvadratmeter stort område med flera hus och innergårdar. Lika pretentiöst hållet som parken.


Framför klostret låg flera dammar med lotusblommor.


Överallt stod det stora bonsai-träd av asiatisk alm och eldtorn (!)

Självklart är det ett jobb att klippa dem. Och de klippts faktiskt med liten nagelsax!

Innergården.

Mitt på innergården står en lampa som symbol för visdom och som ska vägleda en rätt i livet. Lampan i form av en pärla ska ge ljus åt Buddorna och de blivande buddorna -bodhisattvas. Lampan står på sju lotusblad med tolv djur undertill som ska representera allt levande i världen. I mitten bränns rökelse.

Och jag hittade faktiskt lite ogräs bland allt det välputsade. Oxalis igen!

Själva husen innehöll jättestora skulpturer i guld och färg på dåtida Buddha, nutida Buddha och framtida Buddha Maitreya Bodhistattva och hans gudomliga kungar och hans lärjungar. Man brukar inte få fotografera dem, och det fick man tyvärr inte här heller. Här står Martin och tittar på nutida Buddha.

Så åkte vi och åt dumpling (igen, jag vet) och så var dagen slut. Morgondagen skulle ägnas åt vandring i bergen. Häng med!

Day five in Hong Kong was spent at the Nan Lian garden and the attached Chi Lin nunnery. Nan Lian garden is a replica of a Tang Dynasty garden and the most neat and well groomed garden I’ve ever seen! In the garden they have a tea house where I spent an hour drinking tea from a tiny tiny cup. Last we visited the nunnery and had a closer look at the lotus flowers in the ponds beside the entrance.

Annonser