Etiketter

, , , , , , , , , , , , ,

Efter tre dagar i huvudstaden beger vi oss norrut. Planen var att så småningom ta oss ett varv runt västfjordarna, bort till Aukreyri och sedan ner till Snæfellsnes och … äh, ni hänger ju ändå inte med. Det här inlägget kommer i alla fall att handla om det här vägavsnittet:

This blog entry will be about the above route on our trip. From Reykjavík to Saeberg. Complete zoomable map on Google maps here.

På väg ut från Reykjavík stannade vi till längs Sæbraut (sjövägen) för att titta in Solfararen –Sólfarið.

Till minne av Reykjavíks tvåhundraårs-jubileum.
And note: it’s not a viking ship but a ship of dreams and hope whom sail towards the sun.


Det var inte lätt att få en snygg stilfull bild av solbåten, då det låg en mastodont till modern båt, precis bortom skulpturen. Väl hemma i Sverige googlade vi på båtens namn –Octopus.
Visade sig att lilla båten – är världens trettonde största superyacht. Den har både helikopterplatta, vattenskotrar, två ubåtar (!!!) och en pool eller två.
Ägs tydligen av en paul Allen -medgrundare till Microsoft.
Vi såg dock inte till honom, på så långt håll.
Det finns en hel wikisida om båten, och en hel del paparazzi-bilder på nätet om man googlar.

Bara 200 miljoner dollar för skutan …
Nu åker vi vidare. Vi har ändå tjugo mil vi ska avverka idag.

Istället för att ta tunneln (hur man nu vågar bygga en sådan i jordbävningsland) under Valfjorden –Hvalfjörður – och tjäna två timmar; åkte vi runt hela fjorden (B på kartan). Mest för att det är en fin väg, men också för att jag ville stanna vid valslaktsfabriken som ligger långt in i valfjorden. Valslakt ja. Island sysslar ju med sådant igen. När jag jobbade på Island för tio år sedan gjorde de det inte.
För tio år sedan stod landningsstället för valbåtarna, husen, byggnaderna och slaktplattan kvar sedan  åttio-nittiotalet och bara väntade. Jag och Friederike besökte stället då, gick runt på styckningsplattan (enorm) med stora brunnar för späcket att läggas i. Kikade in genom fönster och såg fikarum med kvarlämnade kaffekoppar och omklädningsrum där overaller hängde kvar. Brummande generatorer visade att det spöklika stället hade värmen påslagen. Bara en val fattades, typ.

Tyvärr visade det sig idag, att hela plejset var instängslat, men stora orange varningsskyltar uppsatta. Fabriken är uppenbarligen inte så spöklik längre…
Här, här (film), här och här kan ni se bilder på hur stället ser ut/sett ut. Med död val, ja.

Istället klättrade vi upp på en klippavsats i närheten för att beundra utsikten.
Climbing a mountain ledge in the Whalefjord / Hvalfjörður for to adore the view. Rike -keep on climbing!


Just mentioning -the weather! Great!

Vi var ordentligt långsamma med att komma iväg den här morgonen, vilket innebar att vi nästan bara fick köra den här dagen för att komma fram i tid. Vi stannade en gång till och tog kort på ett fint snöskydds-staket på en höjd, och lite fin ängsull.

Common cottongrass


Wohoo I’m in Iceland!

As this was a revival-trip we took the opportunity to stay at the same Hostel in Saeberg as Friederike and I did ten years ago (D one the map). We were even welcomed by the same hostess upon arrival! With the only difference that back then, we were totally alone at the hostel. Now it was crowded and fully booked. I remember we could choose which room we wanted to sleep in -and I took one just for myself -this time we had to share with a French couple. Still cosy place though.

And – the thing about this hostel, is it’s hot pot! Just outside next to the barn, as the area is filled with hot springs. All the houses in the village are heated by natural water.

What do you think about the view?

Det tog ett tag innan vi alla tre lyckades komma i vattnet, dock:

Believe it or not, but the water was boiling hot when we came to the tub. After turning the hot water off, adding a couple (plenty!) litres of cold water, there was finally only pure pleasure left!
Ja, efter justering av hetvattnet så blev det till slut ren njutning.

Och mörkret sänkte sig över Saeberg och Hrútafjörður

Annonser