Etiketter

, , , , ,

I mitt Sverige så lever hela landet, utan hjälp av bidrag. Oavsett kobbe, skär, skogsbryn, fält, by eller stad. Där alla förstår värdet på de människor som producerar ens mat, därute.
I mitt Sverige behöver man inte åka bil i storstan, för det behövs inte. Och tåget går som … tåget.
I mitt Sverige delar man inte in människor i fack. Och därefter får mer eller mindre utrymme.Beroende på hur man ser ut biologiskt i kroppen. Det behövs inte, man är människa ändå.
I mitt Sverige handlar inte allt om pengar (som i sin tur blir att det bara handlar om jobb). Man är inte bara sitt jobb. Behöver inte vara det. Tid är inte pengar.
I mitt Sverige är det inte heller fokus på att ha ett ”jobb”/jobb/arbete vilket som helst. Eftersom det exempelvis inte är hållbart att jobba med att producera saker vi bara ska köpa för att köpa.
I mitt Sverige är miljön styrande i varje beslut. Det handlar inte om att det kostar pengar. Det handlar om vår framtid. Det handlar om våra barn, kanske redan om oss själva.

I mitt Sverige är det demokrati där de som bestämmer har jag själv varit med och valt. Men än så länge finns det väl egentligen inget parti som helt motsvarar det jag tycker är eftersträvansvärt. Läste en intressant personintervju i Göteborgsposten häromdagen, om en kvinna som varit politiskt aktiv i flera år, men som imorgon inte tänkte rösta. Alls.

”Först ska jag som väljare kohandla bort min röst till et parti som sen i riksdagen kohandlar bort sina övertygelser. Slutresultatet blir bara kompromisser där både väljare och folkvald förlorat sin vision längs vägen.

Ett välfungerande, gott, blomstrande samhälle kan inte byggas på konflikt”

(Berglund Ann GP 8 sept -14 s.24)

Jag tycker att det ligger något i det. Men vägen dit är lång och tills dess så tycker jag att man kan gå och rösta. En gång i tiden fick inte alla det, och det finns ställen i världen där det fortfarande inte är möjligt.

Annonser