Etiketter
festival, film, Göteborg, Göteborg Film Festival, GIFF, How I Ended This Summer, las Palmas, wrenched foot
Intensivt med stukad fot och en massa film. Så kan helgen sammanfattas.
Efteråt, önskar man alltid att Göteborgs Film Festival var längre än sina elva dagar, och att man borde ha sett fler filmer. Runt tre filmer per dag är vad jag i snitt klarar av, då mat och förflyttningar mellan biografer är något man också måste hinna med. Elva filmer lyckades jag klämma in på två helger -där alla var bra! Något man egentligen inte har någon som helst aning om, när man lusläser sig igenom filmkatalogen vars filmer endast illustreras med liten bild och kort text -som förhoppningsvis rättfärdigar filmens innehåll.
”Jag går alltid efter bilden och recensionens sista rad när jag väljer film” är en kommentar jag hört från en festivalbesökare, ”Jag rensar bort alla spelfilmer” är en annan.
Många köper biljetter till filmer som bara visas på Draken i hopp om att där, visas alla bra filmer.
Själv brukar jag stryka filmer som troligtvis kommer att gå på bio ändå, som Kings Speech.
Sedan brukar jag försöka att undvika filmer från klassiska film-länder såsom England och Amerika och istället passa på att se vad ex. vietnamesiskt, japansk eller iransk film har att erbjuda.
I år var min Bästa Film från Ryssland – How I Ended This Summer. En sanslöst vacker film där naturen spelar en egen roll och där det lågmälda outsagda, gör att spänningen bara växer och växer.
Mest Fascinerade Film var den tjeckiska dockfilmen Kooky.
Tjeckien har alltid varit bra på dockfilm, och det här var en mycket påkostad sådan. Gå gärna in på hemsidan för att se trailer.
Elva filmer inklusive ett antal kortfilmer där det Mest Uttjatade Temat ändå var unga, ofta debuterande, svenska filmares gestaltning av tonåringar med Fucking-Åmål tema. Som den oönskade graviditeten, arbetslöshet, sex och relationsproblem med klåda i underlivet. Tack, det räcker nu. Där var Den Ska Heta Gangsterfilmen ett rafflande och lysande undantag.
Här kan ni se hela filmen av Joanna Karlgren och Joanna Nordahl. Den är väl värd sina tretton minuter.
Förutom dessa filmer sågs bland andra en kroatiskt film Principles of Life, en amerikansk dokumentär –The Parking Lot Movie, en dansk film som höll lika bra kvalité som dansk film brukar göra –The Woman who Dreamed of a Man. Brukar också se någon isländsk film och i år blev det samme regissör som till min isländska film förra året -och med samma svarta humor –King’s Road
Bästa Svenska Film blir slutligen Las Palmas av Johannes Nyholm. Om svenskars charterturism -gestaltat av Johannes ettåriga dotter.
Klockrent helt enkelt. Läs vad DN och GIFF själva skriver om kortfilmen här och här.
Så var det foten. Som jag lyckades vika tredubbelt åt fel håll några gånger när jag var ute och försökte motionera mellan två filmer. Ordentligt nedrigt eftersom den nu hindrar mig från att träna.
___________________________________________
Wrenched foot and nine films is what I’ve brought about this weekend. My best film this Göteborg Film Festival was How I Ended This Summer. See the trailer above. And I wish you all had seen Johannes Nyholms figuration of The Swedish Charter Tourist -in the film Las Palmas -captured by his own one year old daughter. Just splendid!